Jag skriver av mig!
Kategori: itrim, tankar och funderingar
Upp ner 4 kg hela tiden. Ena stunden har jag sex kilo kvar till min målvikt nästa är det tio... Karaktären har sviktat under julen, han inte satt foten på itrim sen i november har bara använt mitt gåband ett fåtal ggr och de dagliga stegen har haft varierande resultat.
Fattar inte hur det kan vara så svårt att bara skärpa sig.
Julen hade jag satt ok till mig själv att unna mig och äta det jag ville, men hallå Frida julen varar inte under en månad....
Nu är jag iaf på g igen, känns som jag skriver eller säger det för ofta.
Men nu är jag mer än bestämd, i juni ska jag gifta mig och vad är ett bättre mål än det?
Jag har bokat tid i februari för att prova ut min brudklänning och då vill jag definitiv vara närmre målet.
Nu är det 6 kg kvar, 6 envisa kilon. Men klart som fan att jag ska klara det! Eller hur?
Maten är egentligen inget problem, jag vet vad och hur jag ska äta. Det är träningen. Har helt kommit av mig.
Sist jag var på itrim satte vi upp mål för min träning och att jag verkligen ska se till att unna mig den tiden. Men jag har svårt att unna mig den tiden. Men nu ska jag planera in 2 dagar i veckan och skriva in i kalendern och verkligen följa det. Inget ska komma ivägen för det.
Tycker fortfarande att jag är riktigt tjock, min självbild har nästan blivit sämre av att gå ner i vikt.
Jag ser att det är skillnad om jag jämför bilder från min maxvikt och min nuvarande vikt, jag ser skillnad på kläder, men när jag ser mig i spegeln så blir jag äcklad.
Kanske för att kroppen har ändrats sig enormt av mina 26 tappade kilon? Allt har liksom tagit riktning nedåt.
Kroppen hänger....
Har googlat och kollat priser på att göra en bukplastik, men är det värt de pengarna?
Typ 60tusen för en fast mage, de är galet.
Nej jag kommer ej läggande pengarna på att platta till min mage, jag ska istället lägga energi på art acceptera mig och min kropp för hur den ser ut.
Men magen stör mig det gör den.
Jag är verkligen stolt över mina 26 kilo minus, shit hur många människor klarar det? Och stolt att jag håller vikten eller iaf har kontroll att inte öka mega mycket utan vet precis när de är dags att tänka till.
Men nackdelen med snabb viktnedgång är nog att hjärnan ej följer med, och som sagt det måste jag jobba med metalt.
----------------------------------------------------------
Jag vill här också skriva en liten hälsning till en annan itrimare!
Heja heja Milla. Du är en inspiration! Fan så duktig och hurtig du är!
Önskar att jag hade hälften av ditt go!
Nähä det här var nog precis vad jag behövde. Skriva av mig lite! Bloggen jag har saknat dig!
Även om ingen kommenterar eller läser så känns de så jädra skönt att få ur sig sina tankar.
En Träningsbild får avsluta detta inlägg, man får vara glad för de ggr de blir av och då är de ju bra att ha tagit en träningsselfi så det finns bevis att man faktiskt har tränat 😝
/Frida
